Superentreprenören som sadlade om

är samordnare på Hjärnkoll Stockholm. Hjärnkoll arbetar för att motverka...

Ludvig von Bahr vill hjälpa andra att nå sin fulla potential

Ludvig von Bahr är en 49-årig 2-barnspappa och superentreprenör som sadlat om till samhällsförbättrare. Han vurmar för personligt välbefinnande och radikalt ansvarstagande för sitt eget välmående och ser sig som en katalysator för att frigöra människor ifrån sina rädslor och få tillgång till sin fulla kapacitet.

  • Jag har förstått hur begränsad jag var – jag hade det mesta i det yttre, men inte förmågan att fullt känna, hade inte tillgången till mitt fulla jag. Nu vill jag ge människor möjligheten att landa och hitta hem till sig själva och agera från en helt annan plats i livet, i sin äkta potential, berättar Ludvig.

Han började arbeta tidigt och hade redan som 21-åring generalagentur i Norden för Sony och skapade från ett litet företag ett stort bolag som sedemera växte till en hel koncern.

  • Jag är egentligen inte en klassisk företagsbyggande utan snararare en relationsbyggande, allt jag gjort handlar om relationer och skapa tillit. Runt det har jag skapat bolag utifrån den basen. Pengar har aldrig varit min primära drivkraft, snarare längtar av att skapa, få bekräftelse och bli respekterad förklarar Ludvig.

Parallellt med Sony skapade han, med sin bror, skivbolag och produktionsbolaget Primal Music, som producerade mängder av artister som till exempel Rammstein. När ljudböcker fortfarande bara var en hjälpmedelsprodukt för människor med synnedsättning, såg han potentialen. Ludvig samlade alla förlagschefer kring ett bord och skapade gemensamt en kommersiell produkt av det. Att kunna släppa på konkurrens och prestige för att se potentialen i det gemensamma arbetet. Detta var redan på 90-talet.

Ludvig skapade även den första försäljningstjänsten av musik på nätet i slutet av 90-talet. Det var som ett ultratidigt Spotify, fast de var alldeles för tidigt ute och när dot.com döden kom (IT-bolagens krasch), valde de att inte utveckla det bolaget vidare.

Han ser sig mer som en innovatör och katalysator snarare än en företagsledare, en som ser möjligheter och inte är rädd för att agera därefter. Han har alltid varit tidigt ute i olika branscher och sett behoven och gått vidare när marknaden mognat. Förvaltning har inte direkt legat mig varmast om hjärtat, säger Ludvig med ett leende.

Som mest hade han fem bolag parallellt…

  • Men i allt detta mådde jag inte bra, minns Ludvig och fortsätter:

 

  • Allt byggde på att springa och vara snabb, men jag sprang ifrån mig själv i det. Hela mitt värde låg i att få bekräftelse utifrån. Det var ohållbart och på många sätt osunt.

Han kände att det mest handlade om överlevad och att det var det enda han kunde.

  • I det yttre var jag framgångsrik, men på det inre planet var mina strategier förödande. Trodde jag hade en brinnande iver att lyckas men snarare kommit underfull med att jag var fullkomligt livrädd för att misslyckas och det drev på mig med obönhörlig piska hela tiden, drömde återkommande mardrömmar om att bli blottad som bluff, berättar Ludvig.

Han började få kraftfulla fysiska symtom och bristande tålamod. Han fick svårare att hantera sina känslor vilka gick ut över de som stod honom närmast. Detta eskalerade till fullskaliga panikångestattacker… Och i det kom någonstans vändpunkten: På toppen av sin yttre karriär, sålde han av det mesta av hans fysiska innehav och valde att bo på en madrass i en kompis lägenhet.

  • Jag var livrädd. Jag hade inga verktyg för detta. Jag var bara 33 år och hade kört på sen jag var liten. Nu var det tvärstopp och jag kunde inte fly längre. Hela min identitet och värde var ifrågasatt.

Efter det förstod Ludvig att han måste be om hjälp – för första gången i sitt liv. Han hade tidigare skytt det som pesten, driven av en stark rädsla av att bli beroende av andra.

  • Det var otroligt svårt att öppna upp och vara sårbar. Till en början gick jag till en psykolog vilket var en bra start men kom till samma intellektuella återvändsgränd hela tiden – satt tillslut bara där och analyserade honom, utan att känna något. Jag var inte i kontakt med mina känslor och kände tillslut bara hopplöshet – jag är fast i mitt egna huvud och tankar.

Ludvig hade till dess äventyrat runt hela världen flera gånger, bestigit bland världens högsta berg, skaffat certifikat i mängder av extremsporter så som fallskärmshoppning, djupdykning, skärmflyg och annat, men allt detta hade mest handlat om att undvika att möta sitt inre. Syftet hade varit att känna sig levande, men inuti hade han känt sig tom. Paradoxen är att det spelar ingen roll hur långt jag åker, hur vackra omgivningar jag möter – jag och mina demoner följer med överallt…

Han berättar om ett tillfälle då han bestigit ett av världens högsta berg. Under en lång strapats, med mycket svett och möda och driven av viljan att nå toppen, hade han kämpat i många timmar. När han väl kom upp kände han sig ödmjuk och inser hur liten och obetydlig han var i det fantastiska landskapet som bredde ut sig runt bergstoppen. Och i det att han står där blir han uppmärksam på hur han genast börjar spana efter en ännu högre topp som han kan bestiga.

  • Då förstod jag att det finns inget slut på detta. Det finns ingen ände. Här står jag på toppen, som jag kämpat som en ganing för att nå. Och inser att det räcker inte. Det är så jag är programmerad. Här står jag i detta fantastiska vackra och så kan jag ändå inte njuta.

Till slut tvingade en nära tjejkompis honom iväg till en kursgård för personlig utveckling, som hon själv hade upplevt.

  • Då förstod jag att känna sig levande måste börja på insidan och att allt som sker i det yttre bara är en spegel av det som redan sker där inne. Fick stora insikter om vad det innebär att vara mig själv. Så mycket öppnades upp och jag upptäckte ett helt universum inuti som jag inte tidigare utforskat.

Ludvig valde därmed att sälja sina bolag och anmälde sig till en ettårig utbildning i personlig utveckling. Detta beskriver han som största ”äventyr” han någonsin gett sig av på

  • Jag visste inte var jag skulle komma ut, bara att jag skulle göra det. Jag lovade mig själv att inte starta något nytt företag om det inte handlade om att bidra till människors och omvärldens välmående och uppvaknande.
  • Under denna fas fick jag även min första dotter, vilket var oerhört omvälvande berättar han.

 

  • Jag insåg vad det innebär att ta fullt ansvar för mig själv. Förstod också skälen till varför jag tidigare valt att byggt mina bolag: bekräftelse. Det fanns aldrig några gränser för den, för det var bara ett stort tomt hål: kvinnor, droger, affärer, upplevelser i livet… Det tog aldrig slut. Det var som en sil; det bara rann rakt igenom. Jag var aldrig nöjd och minns mitt motto och trogna följeslagare: att vara nöjd är ett första steg till stagnation, berättar Ludvig och fortsätter:
  • Jag förstod äntligen hur det kan kännas att vara hel och fick uppleva en förnimmelse av det. Förstod också att det var ett jättestort arbete jag hade framför mig och att det inte har något slut, inget slutgiltigt mål. Men det är också det viktigaste och mest meningsfulla arbetet i livet, säger Ludvig och fortsätter med emfas:

 

  • För att kunna hitta hem till mig själv, behövde jag på djupet ifrågasätta ordet framgång.

I och med arbetet med sin personliga utveckling, fick han oundvikligen också nya perspektiv på sin familj, bakgrund och uppväxt:

  • Jag kände att det inte fanns någon plats för mig som barn. Min roll i familjen var redan skriven, men den jag verkligen var fanns det inget utrymme för. Jag fick redan från början anpassa mig till en roll som inte var min…

Under 2 års tid gjorde han inte så mycket, rent arbetsmässigt. Fokuserade på att vara hållbar, förstärka mina inre förmågor och följa de ingivelser och impulser som gav mening. Han var vaksam på vad som handlade om hans ego och vad som kom från en autentisk plats. En kväll för 11 år sen, pratade han och två vänner om hur de kunde bidra till att förändra den explotionsökande psykiska ohälsan band barn. Det blev starten till Mindfulnessgruppen – vars syfte var att sprida Mindfulness i skolor och på företag. I början kände vi oss som en brandkår som åkte ut på akut utryckningar för att dämpa symptom som negativ stress, utbrändhet och oro. Vi mötte flera ledningsgrupper som ville att vi skulle stödja deras medarbetare men att det inte kände behovet av att strategiskt äga det i ledningen. De insåg då att allt handlade om ledarskap – (oavsett vilka organisationer, företag eller skolor det handlade om) där kulturen sprids, och startade därmed systerbolaget Minds Unlimited, som erbjuder ledarskapsutbildningar inom ökad självmedvetenhet. Samtidigt förstod de behovet av ett fysiskt sammanhang som stödjer fördjupning & förändring , en plats att mötas för alla som önskar utveckla sig. Det blev ”Urban Om”, en samlingsplats i Stockholm för människor som är på en inre resa.

Utifrån denna bas startade Ludvig ihop med några vänner ”Wisdom Stockholm” ihop med Google, där forskning möter andlighet, möter ledarskap samt politik. Där diskuteras frågor större än faktafrågor. Obamas rådgivare har varit med, liksom andra internationella stjärnor från hela världen.

Under denna tid mötte Ludvig många människor i sin omgivning som hade liknande behov som han, och en längtan efter att ha medmänskliga möten på djupet. Då hittade han Björnbacka, en gård 30 min söder om Stockholm, där nära och kära kunde landa och bara vara tillsammans. Under åren som gått därefter har hundratals människor träffats på Björnbacka för att bl.a. umgås, laga mat, fördjupa relationer, yoga och meditera tillsammans – ha meningsfulla möten med sig själva, andra och naturen.

Insåg vilket enormt behov detta är hos många andra utanför den närmare bekantskapskretsen och valde därmed att skala upp verksamheten genom att projektera & bygga ett fullskaligt retreat & konferenscenter på marken för att erbjuda Meningsfulla och äkta möten.

  • På Björnbacka skapade jag fullt ut något som förenade allt det jag hållit på med innan. En plats som förenade människor, där vi kunde ”bara vara”. Och det bara kom till mig, det var inget jag aktivt letade efter, berättar Ludvig.

 

  • Jag gick ifrån brist- att vilja ha saker hela tiden, till att vilja ge. Idag känner jag ett sådant överflöd, inte bara materiellt. Och när man är i överflöd finns det bara en sak som känns meningsfullt och det är att bidra och ge tillbaka. Att få se andra vakna upp, växa och se tillfredsställelsen i deras ögon, när de hittar hem till sig själva.

 

  • Det har varit en lång resa och resan tar aldrig slut. Det behöver inte finnas ett mål eller en slutdestination. Möjligen döden, men inte ens det vet vi. Livet erbjuder en riktning till att fördjupa och uppleva, på djupet. Och att dela det med andra.

 

  • Idag är jag på en plats som inte nödvändigtvis är helt problemfri, men jag har en helt annan insikt kring mina mönster och det som driver mig och kan möta det på ett annat sätt. Jag har bättre förmåga att ta ansvar för mig själv och mina handlingar och kan leva ett mer kärleksfullt liv som jag vill bidra till flera. Är mycket mer fri idag i mig själv. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur lite jag vet…
  • Hela den här resan har en början men inget slut. Det meningsfulla jag upplever i mitt liv, är att bidra. Att andra får vakna upp till sitt sanna jag. Jag upplevde att jag inte riktigt levt mitt liv fult ut, på riktigt. Därför brinner jag för att frigöra människor.

På Björnbacka driver Ludvig bland annat kursprocessen ”The Leap” ihop med bland Sveriges mest välrenomerade kursledare, som en möjlighet för människor att nå sin största potential och hitta hem till sig själva.

  • Det är att vara framgångsrik på riktigt, avslutar Ludvig.

 

FAKTARUTA

Björnbacka www.bjornbacka.se

The Leap

Mindfulnessgruppen

Minds Unlimited

Urban OM