”Det kändes som att komma hem”

Efter trettio vändor på retreat lade Ludvig von Bahr om sitt liv från grunden. ”Det finns ingen motsats mellan att vara framgångsrik och må bra.”

Original article was publishted in Trend

ET SOM TIDIGARE har betraktats som new age har blivit spjutspets. Det vissa kallar må bra-rörelse kallar jag en medvetenhetsrörelse där ledare som jobbar med sitt inre skapar mer framgångsrika bolag.”
Jag får en lång innerlig kram när jag träffar Ludvig von Bahr första gången.
Det känns märkligt att bli kramad på det viset, men efteråt berättar han att forskning visar att beröring får cellerna att reparera sig. Vi träffas i en lägenhet ett stenkast från Sveavägen som tidigare var hans väldesignade hem, men som numera används av företaget Minds Unlimited, som han är medgrundare till. Resan hit har varit lång.
Ludvig von Bahrs liv är som hämtat ur en roman. Uppväxt bland de största
Djursholmsvillorna fick han tidigt lära sig vilka koder som gäller för att ta sig fram i livet. Pappa var Robert von Bahr, ägare till ett av världens största oberoende klassiska skivbolag BIS, och mamma den numera bortgångna världsberömda tvärflöjtisten Gunilla von Bahr. Vid 21 års ålder startade han generalagenturen för Sony Software.
Snart expanderade verksamheten från en ”rock’n’roll-låda för musikbranschen” till sjutton branscher i Norden. Parallellt drog han bland annat i gång skiv- och produktionsbolaget Primal Music och satsade på en kommersialisering av ljudboksmarknaden.
När han bara hunnit passera trettio drev han fem bolag som omsatte runt 700 miljoner kronor. Djupt inom honom grodde känslan av att han inte var lycklig och att det bara var en tidsfråga innan han skulle avslöjas som en bluff.

”Jag kände det som att jag spelade en roll – ungefär som i Jim Carrey-filmen ’The Truman show’”, säger han i dag. Allt snurrade fortare. Ibland kunde
han få spänningar i axlar och nacke, se suddigt, glömma bort saker och få utbrott över småsaker. Känslan av tomhet blev till slut så stark att han sålde
alla ägodelar för att bosätta sig på en madrass hos en kompis.
Sedan bröt han ihop. ”Jag låg i fosterställning och tänkte att jag dör.” Då självbilden krackelerade insåg han att det inte fanns något annat val än att be om hjälp. En kompis propsade på Baravara i Rättvik och efter deras program ”Training for life” förändrades allt:
”Baravara är den häftigaste resa jag har varit med om. Plötsligt ser jag allt som har varit grått i färger.”
Kursen blev en sådan dörröppnare att han lovade sig själv att aldrig mer starta bolag som enbart går ut på att fylla ett yttre bekräftelsebehov utan att bidra till samhällets välmående.
Han har hållit sitt löfte och är i dag medgrundare av bolag som Minds Unlimited, Mindfulnessgruppen och Urban OM. Minds Unlimited tar bland annat med ledningsgrupper till retreaten Ekskäret för programmet ”Inner growth” som är kopplat till Googles program ”Search inside yourself ”. I dag hjälper hans företag cirka hundra olika bolag.
När Ludvig von Bahr träffar ledningsgrupper slås han ofta av hur dessa inte ser något högre syfte eller djupare mening i det man håller på med, utan att det mest handlar om att tjäna pengar. ”För mig råder inget motsatsförhållande mellan att vara framgångsrik och må bra.”
Han menar att samhällets förändringstakt går så snabbt att framtidens chefer måste lära sig att fatta beslut genom inre navigation. ”Vi ser ett stort behov av emotionell intelligens, samarbetsförmåga och transparens i det man gör. Det kräver nya talanger och förmågor.”
PRECIS SOM MÅNGA andra pekar han på att dagens chefer och ledare har tuffa krav på sig. Det räcker inte med att vara duktig chef, förälder, partner och vän, utan de ska helst delta i utmaningar som triathlontävlingen Ironman. Ludvig von Bahr utgjorde på sin tid inget undantag, utan kunde backpacka i månader vid gerillaterritorium i Columbia och bestiga höga berg i Sydamerika. I dag har han insett att hans bekräftelsebehov parat med tendensen att processa allt intellektuellt hindrade honom att nå sitt inre och sin verkliga förmåga.
”När jag bad om hjälp var rädslan värre än att bestiga 7 000-meterstoppar
i Sydamerika.” Av egen erfarenhet vet han att de vackraste fasaderna kan dölja sanningar om föräldrar som jobbar så mycket att man inte hittar utrymme att vara närvarande med sina barn. Ludvig von Bahr kommer exempelvis ihåg hur det kändes att hamna på ungdomsanstalt när han som elvaåring blev ivägskickad till internatet Lundsberg. Där fick han kvickt gå från att vara rapp i käften och låta nävarna tala till att bli smidig för att överleva ”kamratuppfostran” från äldre elever på pojkhemmet.
Under sena tonår och tidiga ungdomsår revolterade han och gjorde
bland annat om ett hus i Djursholm på 750 kvadratmeter, som han fått ta över av sin far, till ett modernt hippiekollektiv.
”Min upplevelse är att man bara utvecklar entreprenörskap om man har haft en jobbig barndom, haha.”
Men det materiella överflödet spelade ingen roll. Tomheten fanns alltid där och samma tomhet kan han känna igen hos många chefer.
”I takt med att religionen försvann i samhället försvann också meningsfullhet och byttes helt ut mot marknadskrafter. Så i dag vi har en andlig nöd där människor känner att det måste finnas något mer än att bara tjäna pengar.” Under de tuffa uppväxtåren lärde sig Ludvig von Bahr att bygga ett naturligt försvar mot det hårda, men hade inget att sätta emot det mjuka på Baravara. ”När jag steg in där var det en plats som vibrerade av tillit och öppenhet. Det kändes som att äntligen komma hem.”